Lillen har aldrig varit en särskilt bra sovare, men nu har det fullständigt spårat ur. Vi har sovit en hel natt de senaste sex veckorna. Oftast vaknar vi 3-15 gånger varje natt. När man väl kan sova en stund, gör man det som på nålar och i helspänd väntan på lillens gråt.
Känner mig som ett vrak. Sömnbristen kommer ikapp, och jag börjar känna mig lite låg och orkeslös. Inte alls som man vill vara när man ska hänga med sin finaste lillplupp, hela dagen, och busa. Pappa K tröstar och peppar så fint. Bästaste.
Återkommer när orken infinner sig. Onsdagskram. Kaffe.
Börjar känna likadant, Ines är inne i en väldigt dålig period vill inte ens tänka hur det skulle va om det skulle fortsätta 4 månader till...men men sova får vi väl göra i graven:-) Puss på er!
SvaraRaderaHaha, visst blir man helt matt i själen! Men ibland måste även bebisar sova, och då jävlar gäller det att passa på;)
SvaraRaderaOch en stunds barnpassning är guld värd när man inte har sovit. Man behöver inte ens sova, bara vara med sin karl och typ käka eller fika gör susen. Puss på er! Tusan vad jag saknar er, önskar att vi bodde närmare varandra!