Idag skulle vi på barndans, lillen och jag. Men den oändliga snorfloden fortsätter att rinna. Istället drar vi ut och sladdar i frosten, med nya åkpåsen som införskaffades i Sundsvall igår.
Jag har insett att lillens 'mamamama' mer är ett uttryck för allmänt missnöje, typ plocka upp mig omedelbums, annars gallskriker jag. När han däremot bara säger mama, då är det nog mig han syftar på. Hurra för det.
Han kan även säga lampa (Ibland. Oftast låter det som pappa, som han också säger till sin far förstås), hejhej (ejej, ropas gärna till främlingar på stan), tack (kack, så säger man när man ger samt tar emot saker), titta (tettaaa med monsterröst) och VA?! Sen säger han bang också, men ingen vet (ännu) vad som åsyftas med detta. Han försöker också säga blomma, men hittills kommer det bara ut ett b. Alltid en början. Han pekar också, på allt, och säger tettaaa!
Jag tror det var hela ordförrådet det. Men han är bara 0 år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar