tisdag 6 juli 2010

ge mig kaffe intravenöst


Huvaligen så trött jag är. Alltså då menar T-to the-R-to the Ö-to the double-TT. När andra säger att de är trötta för jag lust att bryta ut i ett hysteriskt crazy-lady-skratt och rulla med ögonen, och utbrista -Trött!? Du vet inte vad trött ÄR! Aaahhh!
Men tursamt nog håller jag inne mina känslor kring detta, och nickar förstående. jag har själv varit likadan.

Våra nätter liknar en fars, och jag har inte sovit mer än tre timmar i ett sträck på månader. Det är som att bebis tränar för amnings-VM på nätterna, och blir mycket ilsken om jag stör honom i detta. På dagarna äter han mat och bryr sig inte nämnvärt om varken tuttar eller om han tar en tupplur i sin egna säng. Men så fort det blir natt börjar kampen mot sömnen. Man skulle ju kunna tro att det blir bättre ju äldre bebis blir. Men nej. Inte ett uns. Inte heller hjälper välling eller napp.

Bebis strålar som en sol på dagarna och är en liten guldklimp utan dess like i söthet. Mamman däremot får kleta färg på kinderna, hinka kaffe och käka sockerbaserade matvaror- som fikabröd och glass- för att inte misstas för en levande död. På nätterna kan jag känna en lätt uns av bitterhet och uppgivenhet, men den går över så fort jag klivit upp och kommit igång med dagen.

Tips?

2 kommentarer:

  1. Fan Mia, jag VET hur det är, tips är jag dålig på. Men jag kan säga att när jag slutade med amningen helt (när V var på dagen 10 månader), så började det vända, hon hade inget annat val än att dricka sig mätt på välling på kvällen. Sen blev det en mitt-i-natten-välling oxå iofs, men, efter ytterligare ca: 6 veckor av det så slutade hon vilja ha mat på natten.

    Sen kan vi ju fortfarande ha jobbiga nätter, men när jag tänker tillbaks på hur de varit så känns det 1000 ggr bättre nu!

    Massor av pigga-på-dig-kramar

    SvaraRadera
  2. Jag vet att ni också har haft det bökigt. Hoppas att sluta med amning är lösningen... Men det är svårt, det är ju hans trygghet på natten och än är han ju inte så gammal:( Men det är både för hans och för min skull, ingen av oss sover bra och hans kan ju äta mat nu. Känns som att vi kan ha en jobbig avvänjning framför oss, och Kalle måste ha tid att hjälpa till.

    Tack för stödet:)

    SvaraRadera