går att mäta i kvadratmeter. Det är huset vi bor i. Vi köpte det för ett och ett halvt år sedan och det är rysligt stort - två separata byggnader + en gigantisk och blomsterprunkande trädgård. Det kändes så himla häftigt att flytta från en minilägenhet i Stockholm till ett hus.
Allt är välskött av de föregående ägarna och huset saknar brister, annat än estetiska sådana i form av bl.a. fula plastgolv och strukturtapeter. Sådant går ju alltid att åtgärda, tänkte vi och gav oss glatt hän fixandet och donandet.
Men nu har vi alltså ångrat oss. Boendet känns inte rätt av en rad anledningar. Huset är för stort. Vi gillade visst inte trädgårdsarbete eller snöskottning så värst. Vi vill inte ägna helger, semestrar och alla slantar åt ständigt renoverande och trädgårdspåtande. Att jobba och ta hand om två små tar tid och ork, och vi vill umgås på fritiden, gärna resa mer. Men framförallt, vi vet inte vad vi vill i livet, vare sig med arbete eller boende i slutändan, och våra jobb tar slut nästa sommar.
Men åh, det här är rätt jobbigt och jag blir så trött på mig själv. Det är ett jobbigt beslut rent ekonomiskt då vi måste få huset sålt och man vet aldrig hur sådant går i denna lilla stad. Det är jobbigt för att vi har startat projekt och rotat oss litegrann. Det är jobbigt att flytta igen, och till en icke-permanent bostad (vi ska hyra något tills vi vet). Men jobbigast tycker jag det är att erkänna att vi har gjort ett stort misstag. Det gnager inombords.
Så. Slut på förklaring. Oj vad långt det blev.
Ni gör alldeles rätt, för oss tog det tio år att förstå anledningen till varför ingen i familjen tycktes trivas särskilt bra. Med nästan livet som insats köpte vi ett nytt hus innan vi fått det gamla sålt men till slut ordnade sig. Nu känns det som vi fått ett helt nytt liv, ingen stor flytt i meter räknat men enorm skillnad i livskvalité. Man måste våga för att vinna. Lycka till!
SvaraRaderaÄsch, det är väl inget misstag att tala om! Alla kan tänka fel :) förstår att det känns jobbigt med pengarna men själva fel-tänket spelar väl ingen roll? Snacka om att det finns värre misstag! Och man vet ju inte förns man har provat... Ni kunde ju lika gärna ha älskat det. Kram!
SvaraRaderaDet finns ingen som helst anledning att ångra husköpet! Nu vet ni ju något ni inte visste förut och vet om att detta inte var för er, inte just nu i alla fall. Förstår att det känns jobbigt med pengarna, sånt är alltid surt, men det spelar ingen roll i det långa loppet. Ni fixar detta och ska göra det som gör er lyckliga! Pusspårej!
SvaraRaderaTack för peppen! Jag som trodde att jag skulle bli värsta husfrun, men inte. Behöver vi ett mindre hus? Ett radhus? Eller är vi helt enkelt urbant lägenhets-folk? Tiden får utvisa. Trivs man inte så trivs man inte, och det är nog svårt att göra något åt det. Bättre att sälja än att gå och bli bitter, tänker jag. Förbättra det som förbättras kan liksom. Ja?
SvaraRaderaJa! Thats the spirit! :)
SvaraRadera