gulletussan och jag

B har sovit bort hela förmiddagen. Hon passar väl på när brorsan inte kraschar bilar nedför stup eller gastar. Vi skulle ju hänga idag! Jaja, då tar jag en kopp kaffe till och kollar på dagtidstv, eller jag menar, städar och donar förstås. Svettigt. I eftermiddag får vi hembesök av BVC-sköterskan.

Åhmenåh, vilka fina leksakspaket lillskrutta och lillplupp, fick av arbetskamraterna igår! Snällisar!

boktips

Lillplupp älskar när man läser böcker för honom och han har lärt sig miljerder ord genom idogt pekande och bläddrande. Om sanningen ska fram läser mamman hellre böcker också än brummar som en bil fram och tillbaka på soffan eller kollar på Bilar 2 (igen och igen och igen).

Det kanske är lite tidigt att börja läsa för lilla B, hon är ju bara 13 dagar, sover och bajsar mest, och det känns inte som att hon har full koll på läget riktigt. Hon får lyssna på storebrors sagor till att börja med.

Här kan man börja samla.

snart knackar verkligheten på

Imorgon börjar pappa K jobba igen och jag ska segla denna skuta själv. Vi börjar lite lugnt med ett barn hemma då det är dagisdag för lillplupp och pappan hämtar honom med bilen (jag har ju då fortfarande inte någon åkpåse till lillan. Spontanätbeställde en igår, snacka om att inte vara i fas med inköpen vad gäller andra barnet. Och det blev ingen fancy åkpåse heller, en svart, vanlig och superbillig sak, finns ju roligare saker att göra med slantarna).

Idag är det simhallen för grabbarna och därefter kommer 10 jobbarkompisar förbi och vill ha utlovade semlor.

Måste bara tillägga, har fått lillan att slagga i sin säng två nätter i rad, ropar inte hej och *tar i trä*, men detta innebär jag har sovit! Många timmar! Sammanhängande! Som att vinna på lotto ungefär, så känns det.

minisemlor

Full rulle med lekdejt och fikabesök av A's gode vän tjej-A och hennes päron. Lilla tjej-A ska också få ett litet syskon snart och det ska bli så spännande att se vad det är för en prick! Och roligt att B får en polare förstås! Både lillplupp och lillskrutta fick finfina presenter av gästerna.

Nu ska vi försöka oss på ett nytt middagsrecept - fish and chips med äppelslaw. Sedan gissar jag på att vi slocknar i soffan cirkus kl.20.00, flodhästs-gäsp! Lillan har inte lärt sig att uppskatta sin egna säng till fullo än. Eller ens våran säng. Moderns famn däremot, väldigt uppskattad.

sovkorvar

Kidsen sover sött. Lillan har inte haft mer magknip och har varit väldigt förnöjd och gullepluttenuttig, ni ser ju själva, man vill bara nypa i kinderna konstant. Nu bär det av till Birsta, maken pratar om att besöka Bauhaus, och vem är jag att hindra honom om han är renoveringssugen? Ser min chans att få köket fixat någon gång framöver.

Trevlig helg!

den där förlossningsberättelsen

ligger lite längre ned, om du scrollar nedåt lite bara.

bättre idag

Man ska inte måla f*n på väggen, vilket jag gör varje gång B gastar och skriker. Är lite livrädd för kolik bara då A's tre första månader i livet var ett konstant illvrålande. Lillskruttan har sovit bra inatt och hela förmiddagen till råga på det. Nu ska vi se om det kan bli något av den där förlossningsstoryn...

omställningen

En lillskrutta med magont två kvällar i rad och en storebror som inte kan somna. Ska nog unna mig en tårtbit senare som pappa K fick med sig från jobbet. Imorgon ringer jag amningshjälpen, vi ska inte dras ned i någon ond spiral.

storken kom inte obemärkt

Den 18 januari (var beräknad den 11 januari)

Vaknade kl.04.00 efter ett par timmars sömn. Nu, nu börjar det, tänkte jag på en gång. Ville inte väcka pappa K i onödan, så jag tog mina värkar och gick till badrummet. Duschade, klippte naglarna, peelade fejset och färgade ögonbrynen. Såklart.

Hur känns värkarna kanske någon undrar? Svårt att förklara såklart. Men jag tycker att värkar kan liknas vid en enorm våg (hello hippie-liknelse). Man känner den dundra emot en, ser den komma, den stegrar sig över en, sveper med en ut till havs, man släpas längs med havsbotten, slår sig något jävulskt och tumlar runt utan att kunna göra något alls. Därefter släpper vågen dess grepp om en och man kan fridfullt simma runt i havet, eller prata precis som vanligt, dricka kaffe och skämta med maken. Och ett par minuter senare kommer den igen, man tänker nejnejnej, men det enda man kan göra är att andas och vänta på att den släpper igen. Typ så.

Efter en timme tänkte jag att det nog kan vara bra att kolla hur ofta värkarna kom, käka lite och packa klart så jag väckte pappa K som fick bre mackor. Klockade värkarna som kom runt var tionde minut. Ringde BB och hörde om det fanns plats och för att säga hej och så. De tyckte vi kunde vänta lite. Klockade värkarna ett tag till, de kom lite oregelbundet och mellan vissa var det bara 6 minuter, så pappa K blev till sig och ville åka till Sundsvall då det snöade och det är en bit att köra. Jaja, sagt och gjort.

Blev undersökt kl.07.00 och värkarna kom med 6-7 min mellanrum. Barnmorskan kunde inte känna hur öppen jag var. Fick två alvedon (hahaha) och checkade in på vårdhotellet på samma våningsplan för att återkomma till BB efter lunch någon gång. Gick ned och fikade en bulle och kaffe i sjukhuscaféterian. Mycket märklig känsla att sitta med värkar i ett fik bland folk, hejhej här sitter jag och föder lite bara, ursäkta. Upp på rummet igen (som för övrigt var väldigt trevligt), kollade på tv, duschade, åt lunch, andades, läste modemagasin och kved.

Gick tillbaka till förlossningen kl.13.30 och värkarna var fortfarande lika regelbundna och starka. Barnmorskan gluttade i kussimurran och jag var bara 1 cm öppen. Kunde inte tro mina öron. När lillplupp föddes var jag 8 cm öppen när vi kom till förlossningen! Nu ger jag upp, tänkte jag, för första men inte sista gången för kvällen.Tillbaks till rummet med alvedon (haha) och värmepåsar.

16.00 nein, nu orkade jag inte hänga mer på rummet och mådde illa så vi gick tillbaka. 6 cm öppen. Yes! Fick stanna, sätta mig i ett sittbadkar och bäst av allt - lustgasen! Blev inte alls lika snurrig den här gången (förra gången kände jag mig salongsberusad, småfnittrig och livrädd för att barnmorskan skulle upptäcka att jag var i gasen, dessutom imiterade jag Darth Vader också - Algot, I am your mother and together we can rule the galaxy...). Den här gången tog lustgasen mest udden av värkarna och så fick jag något att fokusera på. Där satt jag sedan och plaskade i badet, dog lite och käkade ostmacka med sockerdricka. Efter två timmar hängde något liksom, uhm, ut (ursäkta detaljrikedomen). Så jag fick kliva upp. Det var visst den beryktade slemproppen och då var jag 10 cm öppen (=redo) kl.19.00.

Starka värkar, andades, drack mer sockerdricka och sög i mig lustgas för kung, drottning, kronprinsar osv. samt fosterland. Ont ont ont. Sade nog något om att jag skulle dö, inte ville mer och svor/bad lite ömsom. Mitt tidsperspektiv är något förvrängt härefter. Barnmorskan tog hål på hinnorna så att vattnet gick. Fick stå på knä i sängen en stund för att få ner bebishuvudet mer. Barnmorskan skruvade upp lustgasen. Jag kräktes lite. Hon skruvade ned gasen. Krystade på, men bebis var alldeles för högt upp. Började talas om kejsarsnitt om hon kom inte ned. Neeej, inte igen! Det var precis här det stannade vid förra förlossningen och allt arbete kändes som förgäves efteråt.

Krystade på lite till. Himlarns jobbigt. Bebisen mådde bra hela tiden. Efter ett tag var hon ändå tillräckligt långt ned och jag krystade nog aktivt i en timme minst. Pappa K kikade där nere och såg hennes lilla kalufs, men hon gled bara in igen efter varje krystning. Till slut slutade hon med det tramset. Krystade på allt jag kunde vid varje värk. Barnmorskan meddelade att hon behövde klippa och viftade med en sax. Bedövningen gjorde att klippet inte kändes alls, tur det, men pappa K såg lite blek ut om nosen. Ut drogs hon (kl.22.58) efter att jag tryckt ifrån med benen på en barnmorska med vardera ben och efter att en undersköterska samtidigt pressat på magen. Pappa K såg henne komma farandes och förstår fortfarande inte riktigt hur det gick till. Hon skrek på en gång och var alldeles klibbig och fick komma upp på bröstet. Helt overkligt att det gick! Jag var (är) helt förbluffad. Ungen vägde ju trots allt ett halvt kilo mer än genomsnittsbebbar (klappar mig själv på axeln).

Efterarbetet att sy tog sin lilla tid och jag andades lustgas. Pappa K höll i lillskruttan under tiden. Lättnaden när det var färdigsytt och jag fick tillbaka henne var enorm. Och efteråt fick man fikabricka med smörgåsar, varm choklad och ett elektriskt värmeljus till och med.

Jomensåatt, det var väl den berättelsen det. Därefter ammade jag hela natten och på morgonen blev vi utkickade från förlossningen och jag släpade min kropp till vårdhotellet där vi blev kvar en natt. Hes som en kråka efter all extremandning i gasmasken. Det har inte varit helt bekvämt efteråt och jag kan säga att idag är första dagen som jag kan röra mig lite mer obehindrat.

Men shit vad bra det blev! Varje gång jag tittar på den där lilla knubbisen förundras jag. Är så enormt lyckligt lottad med två världens finaste. Något ni undrar? Har jag skrämts alldeles förskräckligt mycket? Hoppas inte det, för lille A och lilla B behöver lekkamrater. Så där polare, slå på Barry White-skivan, häll upp ett glas 'Gosa' och alstra barn pronto.

just a quicky

Idag har jag lämnat huset, storslagna grejer. Rutinkontroll hos barnläkaren (B håller vikten utan problem), apoteket, en snabbis in på Åhléns rea (halva på halva, inte illa. Inte illa alls! 140 riksdaler för två myssor, en tischa, ett par bralls och två luvtröjor till gosingarna).

Förlossningsberättelse kommer på eder begäran. Men inte just nu. Är ensam med barna en stund -d.v.s. jag ammar, dricker kaffe (ingen källa till oro, det är fisljummet) och fäktas med lillplupp som kollar på Bilar 2 som också vill smaka kaffe. Samtidigt och i skrivande stund.

förlossningsberättelse

Ja? Nej? Säg ni, ingen kommentar betyder nej. Annars pratar vi om annat såklart, som livet i allmänhet eller om snygga vårsneakers.

kl.06.00

Lillplupp kommer in till stora sovrummet, klättrar tyst upp i sängen och frågar: Ska vi prata?

sockervaddssött

Pluttigaste vårkläderna till småttingar hittade jag hos Moonkids. Lika gulliga som ett parti kattungar, enhörningar och my little poniesar. Får se om jag kan hittade något liknande på stan, när jag är mer mobil.

Oiidesign

min 'nya' dator

Jag önskade mig en billig bärbar dator, inget speciellt liksom. Josåatt, maken köpte en dator. Till sig själv. Dubbelt så dyr som den billigaste. Och så får jag ärva hans gamla. Måste ju ha verkat solklart när han tänkte det i butiken.

Jag misstänker att världen utanför rullar på i vanlig takt, får ju dagstidningen och så (Juholt, Heidi Klum - Seal, sjunkande lyxkryssare osv.). Hos (inte längre så) lilla familjen är vi som i en bubbla.

no photos

Hungrig liten mademoiselle här hemma fick mamsen att braka ihop lite igår kväll. Men det var nog mer att min kropp inte hänger med alls ännu och jag blir rastlös och frustrerad. Kände mig som ett hormonellt potpourri och en lytt mjölkko, helt enkelt.

Så vi introducerade nappen - tadaa. Funkar hyfsat bra, ramlar ut ibland förstås, men gör att jag kan lägga ned henne en stund vilket är guldiga saker värt. Det händer ju, och ännu mer nästa vecka när pappa K börjar jobba igen, att att A behöver hjälp av mor sin också.

Pappa K och lillplupp A har åkt till Sundsvall för att shoppa en ny dator till mig, denna gamla skrotiga vägrar att ladda upp bilder, alt. gör det så otroooligt långsamt att man får spunk. Och tro mig, vi behöver inte mer spunk här hemma.

som en smäck

Man vet att en bebis är välgödd när storlek 56 sitter som gjutet - dag 4 i livet. Storlek 62 nästa vecka? Sötnötens kinder börjar i tinningarna och hon har en valk ovanför ögonbrynen hihi. Pussvänligaste fejset jag stött på.

Vaknade imorse och kände mig lite lätt mörbultad. Drömde nämligen inatt att mina bröst vuxit till yppiga f-kupa, att lillskruttan ätit nonstop hela natta och att jag legat vaken och svurit över diverse ömmande kroppsdelar och undrat om jag någonsin kommer att känna mig hel igen...

Måste ju ha varit en mardröm, för det känns bättre nu på morgonkvisten!

tillbaka till spädistiden

Jag säger bara en sak: micrat kaffe, vi möts nu åter kära vän.

Nu duschen, och sen köra svärmor till tåget i Sundsvall och tillbaks till BB för PKU-test.

men hur välkommen?!

Våra två puddingar ♥♥

18 januari 2012 kl.22.58 kom hon - lilla B - 4,3 pannor tung och 53 cm lång. Sicken bjässe, men hon hittade till slut utgången på något sätt och trycktes ut med 'bara' (inte så bara, god bless!) lustgas till hjälp. Något av en övernaturlig bedrift, om jag själv får tycka.

Nu är vi alldeles precis hemkomna. Lillpluppen är snäll och intresserad, men också lite skeptisk och osäker, trots att lillasyster kom ut ur kaggen med en Blisten Maskin-bil i ett paket. Schysst syrra! Det behövs lite maxat familjemys här i dagarna för att anpassa oss till allt det nya.

bussen!!!

Ni vet när man står och väntar på bussen och så hör man ett fordon som surrar och tror att det är bussen, för att därefter upptäcka att det inte alls var bussen utan en skåpbil/hjullastare/permobil? Så står man och väntar en stund till. Och sen när man väl hör bussen så vet man. Man behöver inte ens kolla, för man vet att just precis så låter ju bussen. Och nu kommer den, på riktigt.

Ungefär så är det med värkar.

falska alarm

Varit vaken hipp som happ de senaste nätterna, molat och gnolat. Haft sammandragningar och gottat mig i dessa, googlat värkar, svept två alvedon, somnat om efter ett par timmar, och sen tjoff, ingenting.

Pappa K har kört iväg lillpluppen till första förskoledagen efter julledigheten. Bör väl passa på att vila under tiden. Om rastlösheten tillåter.

oproffsig inredningshjälp eftersökes

Vi ska tapetsera om köket och byta kakel under våren. Köksluckorna är vita, lite snirkliga och romantiska. Inte helt i min smak (mer som inte alls), men det blir en 'renovering-light' då vi inte vet hur framtiden ser ut och det därmed inte får kosta skjortan. Jag vill hitta en tapet som är lite speciell, som passar ihop med snirkelluckorna och som även andra eventuella husspekulanter skulle fatta tycke för.

Någon av dessa ovan kanske? Eller ska vi måla? Och vilken färg på kakel ska vi ha?

Pip Studio på Tapetorama

lagom pyssligt

Vi behöver få lite mer ordning på kontoret på övervåningen, som också är tänkt att fungera som skötrum. Just nu ligger julpynt, räkningar, lite gardiner, en dammig skrivare m.m. huller om buller. Inte en harmonisk syn.

Det här var ju ett tjusigt sätt att förvara pennor och dylikt! Bild lånad här!

bäst i test: kaffe

Vi drog iväg till Öppna Förskolan i förmiddags och jag är nu helt kaputt som människa. Det är dessvärre inte lillpluppen som vägrar att sova middag, och i stället pysslar med akrobatik.

Dags att sluta sova middag redan?! Men mammans egen-tid på soffan, med datorn i knät och en kopp kaffe som jag planerat in alla eftermiddagar under hela våren?! Hur blir det med den?

Svara inte.

äntligen!

en semla. Det var nära ögat att det inte blev någon alls. Hittade de efterlängtade bakverken på Ica Maxi, lade dem i korgen och sade till pappa K att vara ytterst försiktig, varpå han tappade ett tvåliters juicepaket rätt över semlorna och plattade till den ena så att grädden vällde ut ur kartongen.

Alltså, den irrationella ilskan som bubblade upp inombords var utom denna värld. Jag blev tvungen att ta en time-out och profylaxandas vid frukt och grönt.

Men en semla i magen senare, och livet leker!

(Bf +4!)

inom en snar framtid

kommer jag att kunna bära normala byxor igen. Halleluja för det. De dörrar som kommer att öppnas, säger jag bara (garderobsdörrarna först och främst).

Förresten, har ni tänkt på hur obehagliga många graviditetsrelaterade ord låter? Inte?

Moderkaka - kaka?! Kakor är liksom söta och fina. Moderkakor, not so much.

Avslag - jomen, jag följer gärna med och badar, när jag fått bifall på mitt avslag.

Slempropp - verkligen något alla vill hitta i underbyxan.

Det är förvisso inte helt fräscht att föda, men saker och ting skulle ju kunna låta mer lajbans.

Bild från Asos

pur lycka

Klädintresset brukar vara obefintligt och mamman får sköta inköpen ifred, men här var det det kärlek vid första ögonkastet. För första gången har lillpluppen valt ett plagg i en affär - med Blisten Maskin och Bärgarn på!

Modefaktor: 0/10. Lyckofaktor: 10/10.

bf + 3

1. Var är din mobiltelefon? Nära

2. Var är din andra hälft? Duschen
3. Ditt hår? Ofönat.
4. Din mamma? Okry
5. Din pappa? Opålitlig
6. Det bästa du vet? Familj
7. Din dröm i natt? Borta
8. Din dröm/ditt mål? Balans
9. Rummet du är i? Vardagsrummet
10. Din hobby? Läsning
11. Din skräck? Ensamhet
12. Var vill du vara om sex år? Rätt
13. Var var du igår kväll? Soffan
14. Vad är du inte? Tålmodig
15. En sak du önskar dig? Bebis (alt. semla)
16. Var du växte upp? Västerbotten
17. Det senaste du gjorde? Alvedon:ade
18. Dina kläder? Preggojeans
19. Din tv? Tecknat
20. Ditt/dina husdjur? Inga
21. Din dator? Krånglar
22. Ditt humör? Bättre
23. Saknar någon? Många
24. Din bil? Focus
25. Något du inte har på dig? Landstinget-rock

26. Favoritaffär? Åhléns
27. Din sommar? Framtidsdrömmar
28. Älskar någon? Såklart
29. Favoritfärg? Olika
30. När skrattade du senast? Imorse
31. När grät du senast? Bortglömt

Snor en lista av Linda K (som i sin tur snott den av någon annan).

godmorgon raringar

Stockholmscravings. Vill äta brunch med vänner, se Anton Corbjin på Fotografiska, strosa på stan med barnvagnen och kryssa runt i fredagsmyllret. Så kan det vara ibland med rastlösheten.

Maken stillade mitt överväldigande semmelsug igår med en gigantisk portion Ben&Jerry's. Inte riktigt samma förstås, men funkis.

besvikelsen och tomheten inombords

Det hade inte varit helt rimligt att börja gråta på konditoriet i eftermiddags när jag fick höra att semlorna var slut va?

Det var nära nämligen.

but why

Varför säger min gravidwidget till höger att det är en dag kvar? Vill med emfas betona att det är Bf + 1. Faktiskt. Känner mig diskriminerad som kvinna som gått över tiden och med en widget som inte ens kan visa lite medkänsla och tycka-synd-om. Det känns inte alls som att widgeten respekterar mitt fragila tillstånd som överhavande. Prutt-widget.

höggravid på fest

Det blev visst partajet på jobbet som vann och det var ett skojsigt avbrott från att skrota runt hemma. Festen hade sjukhustema, då kollegan som slutar har en tendens att skada sig och vara sjuk stup i kvarten.

Jag var utklädd till gravid kvinna som ska föda barn snart. Man kan ju inte bli annat än glad när två manliga kollegor kommer i vågade sjuksköterskeutstyrslar. Inte lätt för orutinerade män att hantera en hel kväll i strumpbyxor! Skrattade så mascaran rann.

Hämtade Cos-paketet jag beställt igår också, två toppar och två armband. Det enklaste och billigaste, d.v.s. armbandet ovan, kommer att bli en ny favvo.

gnuggar in det

god morgon solsken

Mamma M (sovit kasst, småsnorig och med ett osedvanligt dåligt morgonhumör idag): Jag orkar inte mer, jag vill bara vara själv och deppa ihop!

Pappa K: Hahaha, själv?! Du kommer inte att vara själv på flera år!

Lillplupp (trallandes i bakgrunden med igentäppt näsa och med hosta): Algot älskar kläder, Algot älskar bilar! Mamma vill du bita på mitt finger?

Öh tack, men nej tack. Älskade lilla tokfamiljen gör min morgon. Nu känns det bättre efter en stor mugg honungste. Bf idag, nu kööör vi! Eller inte. Men då ska jag på fest på jobbet i stället. Får se vilket det blir, lutar mot det senare.

baka baka

sockerkaka. Och så äta upp den.

den nakna sanningen

Det här med att vara förälder är mestadels kul, men visst finns det vissa kluriga situationer som dyker upp och kräver pedagogiskt finlir.

Sömn

God bless 5-minutersmetoden! Jaja, jag veeet , man är ond och kallsinnig när man lär sitt barn att sova i sin egen säng. Eller så är man trött och utled på att ägna kvällar åt att natta och nätter åt att vaka. Hur som haver, det funkade kanoners för oss. Vi har nu haft ett år av mestadels toppensömn och med lillplupp i eget rum+egen säng, hur underbart som helst. Det tog tre kvällar av gråt och var lätt värt. Nattningarna innan dess var inga fridfulla solskenshistorier heller.

Men pappa K har nyligen utvecklat en ny variant. Lillplupp känner sig nämligen hiskligt leksugen och har myror i baken precis när han ska sova. I sitt rum har han en nattlampa. Vi nattar och säger sayonara, ses imorgon mannen! Han ligger kvar i sin säng. I en minut. Sen smyger han ut ur rummet. Men här kommer det finurliga. Det är becksvart utanför hans rum = läskigt. Så han smyger tillbaka in på sitt rum igen och somnar av tristess.

Påklädnad

Ja, denna metod är inte helt klockrent pedagogisk. Man jagar alltså ifatt och brottar ned barnet och trycker ned det i overallen, samtidigt som han skriker för kung och fosterland och vevar med armar och ben. Svettigt. Och så gör man ungefär samma procedur vid varje plagg, ombyte och blöjbyte. Det gör under med ens tålamod och armstyrka må jag säga. Ibland kan man också ropa (samtidigt som man klär på sig själv) - jahapp, då går mamma ut utan dig, hejdå! Funkar ibland och han kommer glatt springandes för att hinna med, men det blir svettigt om han inte går på lurendrejeriet och man måste göra variant nr 1 själv påbylsad.

Ni kan kalla dem lilla-familjen-metoderna, om ni vill.

läget då?

Personer i huset som är hiskligt förkylda: 4

Barn på dagis: 0

Extremt rastlösa mammor: 1

Antal pix som mamma M bör spendera på vårkläder i januari: 0

Antal pix som mamma M vill spendera på vårkläder: ojojoj (rastlöshetsrelaterat?), spanar in Lindex vårkollektion och - ja tack!

Värkar: Vänta ska räkna... Ajajaj, hela natten, gånger 14, upphöjt i tre. Önsketänkande deluxe. 0 st är svaret.

Ha en fin dag, och jag är så himla glad för de kommentarer jag får! Kuligt!

den som väntar

borde få något gott. Typ en apelsin.

lite nyfiken

på det nya caféet som öppnar i Härnösand. Verkar trevligt och god mat finns inte i överflöd i Härnösand, au contraire. Det finns hopp och jag/vi kommer att hänga på låset! Låtom oss bara hoppas att det finns skötbord, otorra bakverk (och absolut inget från Delicato-fabriken!) och kanske t.o.m. god lunch. Återkommer.

you light my world on fire

Kära blogg,

Jag skriver till dig nu för jag har ett problem. Det är såhär att varje kväll, strax efter middagen, så börjar min make snegla mot den öppna spisen. Nämen, om man skulle tända en brasa, utbrister han, till synes spontant.

Sedan börjar han dona. Han hämtar ved, bygger en perfekt vedhög, slänger på dagens morgontidning och lite annan papp som ackumulerats under dagen och brassar på hela tjofräset. Han lägger på jättevedklabbar så att temperaturen, som först varit gosig och behaglig, blir lamslående och en gravid kvinna får sitta halvnaken i soffan och dricka isvatten. Vi snackar alltså 26-27 grader varmt.

Hela processen genomförs med en pyromans iver. Bör jag vara orolig?

glöm det

jag sa igår om att vara förvånansvärt pigg. Idag är jag toktrött efter att lillfisen stökat hela natten i magen. Snart iväg på lekdejt (und kaffe för de stora!).

+ 17 kg

Holy cow. Är förvånansvärt pigg. Promenerar, städar, lagar mat, kånkar på - och springer efter - lillplupp (ok, inte springer, vaggar mest). Jag har nog sagt det förut, men vilken skillnad mot att vara gravid första gången! Då låg jag mest på en divan, läste tidningar, ojade mig, åt vindruvor och domderade med pappa K, som en riktigt bortskämd spoling. Nu är det mera - Askuuungen!

Tidvis har jag varit ett trötto och knakat i fogarna, men att gå på föräldraledighet och att ha svärmor här har gjort under. Nu är jag rent ut sagt less på mig mitt oformliga själv, och jag misstänker att det inte är riktigt lika spännande att läsa om det längre heller... Samma gamla. Det bästa sättet att bota förlossningrädsla tycks vara att gå omkring gravid i nio långa evighetsmånader, då vill man bara ha ut bebben. Även om om man måste föda på kuppen.

stenstan

En dags promenerande för lilla familjen och svärmor på stan i Sundsvall. Pappa K drog en tung suck när mamma M hittade ett romantiskt, lull-lulligt och pluttigt ekologiskt fik - Tant Anci & Fröken Sara (till och med namnet är sött så det ilar). Blir alltid lite betuttad i sådana här ställen, tindrar med ögonen och myspyser med en stor rosa keramikmugg fylld av fair-trade kaffe.

Kompromissen - Pappa K fick välja Taco Bar för lunch efter fikat.

att en som är så liten

ska axla rollen som storebror? Tack för fototipset Becca!

i ilfart

nedför backen, tusen hål i nacken. Annars roar vi oss mest med att äta mat. Igår lagade maken 'sin' kick-ass Chicken Tikka Masala och idag provar vi oss på en Coq au Vin. Det lunkar på i sakta mak här hemma.

Jag blir direkt provocerad och missunnsam av alla semesterreklamer som går på televisionen. Det känns inte helt rättvist och trevligt att folk ska få simma runt i pooler och fisljumma hav, bland palmer, paraplydrinkar och tropiska frukter medan man själv sitter här vid polcirkeln och huttrar i sin blekhet. Inte ok alls.

sophie the giraffe

Men hur söt?

the baby blanket

Lillans farmor knåpar (stickar? virkar? syr?) ihop en varm och mjuk filt. Pappa K är hemma och roar lillpluppen med pulkaåkning och simhallen. Och jag, jag surar mest för ingenting.

chokladbollar livar upp

Morgonvisit hos barnmorskan. Hon är inte fixerad, bebisen alltså. Eller inte heller barnmorskan verkade fixerad. Förstås. De rörde sig båda obehindrat. Regnet har öst ned hela dagen. Märklig vinter i år.