Det centrala hotellet var inte alls pjåkigt, ultraljudet helt otroligt fantastiskt (säg hej till tösajäntan, vi blev helpaffa!), teatern underhållande (speciellt då kvinnan som pryder alla löpsedlar - Lena Endre hade en huvudroll) och middagen med vänner på indisk restaurang trevlig som bara den.
Om vi sov ut när vi fick tillfälle? Inte då. Vi har blivit för gamla för sovmorgnar tydligen. Kl.07.00 vaknade vi, käkade hotellfrulle och styrde kosan mot vår lillplupp som däremot hade tagit sovmorgon i farmors vattensäng.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar