kär och galen

Jag kan bli tokig på er. När ni hoppar i soffan och knuffas och är millimeter från att ramla och slå tinningarna i soffbordskanten och jag skriker SLUTA och ni ba whatevah och fortsätter. När ni kastar mat som jag kärleksfullt lagat bara för att ni inte har smakat just precis den rätten förut och inte vågar chansa. 


När ni river ut alla skor från skohyllan för sjuttonde gången i rad. Eller när ni springer åt varsitt håll på en trafikerad parkering. När jag har den ena i famnen och med pedagogisk röst läser bok och den andre bankar mig i huvudet med en annan bok som den minipersonen hellre vill höra. 

Men ohyggligt söta. Och så tänker jag att det här är tiden jag kommer att längta tillbaka till. Den här tiden när ni är så små att ni ryms i famnen. När era kinder är bebisrunda. När påtagandet av fingervantar är svårare än värsta sudokut. När bebis säger bajs och jag dör för att det är så gulle att hon kan meddela mig att hon bajsat.

Det är att likna vid dårskap.