den nakna sanningen

Det här med att vara förälder är mestadels kul, men visst finns det vissa kluriga situationer som dyker upp och kräver pedagogiskt finlir.

Sömn

God bless 5-minutersmetoden! Jaja, jag veeet , man är ond och kallsinnig när man lär sitt barn att sova i sin egen säng. Eller så är man trött och utled på att ägna kvällar åt att natta och nätter åt att vaka. Hur som haver, det funkade kanoners för oss. Vi har nu haft ett år av mestadels toppensömn och med lillplupp i eget rum+egen säng, hur underbart som helst. Det tog tre kvällar av gråt och var lätt värt. Nattningarna innan dess var inga fridfulla solskenshistorier heller.

Men pappa K har nyligen utvecklat en ny variant. Lillplupp känner sig nämligen hiskligt leksugen och har myror i baken precis när han ska sova. I sitt rum har han en nattlampa. Vi nattar och säger sayonara, ses imorgon mannen! Han ligger kvar i sin säng. I en minut. Sen smyger han ut ur rummet. Men här kommer det finurliga. Det är becksvart utanför hans rum = läskigt. Så han smyger tillbaka in på sitt rum igen och somnar av tristess.

Påklädnad

Ja, denna metod är inte helt klockrent pedagogisk. Man jagar alltså ifatt och brottar ned barnet och trycker ned det i overallen, samtidigt som han skriker för kung och fosterland och vevar med armar och ben. Svettigt. Och så gör man ungefär samma procedur vid varje plagg, ombyte och blöjbyte. Det gör under med ens tålamod och armstyrka må jag säga. Ibland kan man också ropa (samtidigt som man klär på sig själv) - jahapp, då går mamma ut utan dig, hejdå! Funkar ibland och han kommer glatt springandes för att hinna med, men det blir svettigt om han inte går på lurendrejeriet och man måste göra variant nr 1 själv påbylsad.

Ni kan kalla dem lilla-familjen-metoderna, om ni vill.