Jag är en orolig människa. Finns det något som kan gå fel, så har jag redan långt i förväg vänt och vridit på det. Nu är mitt orosämne förstås - förskolan. Inte att det kommer att gå dåligt med lillpluppens inskolning eller så. Jag tror att han kommer att gilla plejset, de nya polarna och pedagogerna. Nej, jag känner redan stressen av att hinna dit så tidigt som möjligt efter jobbet så att han inte blir ensam kvar och alla mammor och pappor tycker att jag är sugig.
Så min plan är - jag går dit på lunchrasten och hämtar lillplupp (först av alla, muhaha!), och gömmer honom under mitt skrivbord i några timmar. Fast då måste jag tejpa för hans mun.
Eller så kommer jag över det faktumet att jag inte kommer att vara där först. Att jag är ok ändå, intalar jag mig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar