könsstereotypa kräksbarn

Idag är det som att solen helt glömt bort oss i norr. Grått, mörkt, men åtminstone några snöflingor på marken. Jag vabbar med barnen, det är den eländiga kräksjukan som slagit klorna i lillskruttan. Tidigare år har jag våndats över att det ska sprida sig till hela gänget, men i år är jag luttrad och tar det ro, får vi andra ja, då får vi det och inget att göra.

Äntligen december! November 2013 går inte till historien som en av mina piggaste. I helgen fick jag de flesta julklapparna inhandlade. Jag har jämt undvikit typiskt tjejiga och killiga saker, ogillar babyblått och ljusrosa, och ingen kallas prins eller sessan. Men barnen bryr sig inte nämnvärt. Lillplupps önskelista är en halv mil lång. Nittio procent är bilar, resten Spiderman. Och så lilltjejen, med betoning på tjej, vill ha Hello Kitty och Sofia den första-grejer.. Jag står där i mitten och ropar, men barn, vill ni inte hellre ha könsneutrala träleksaker utan ftalater? Ingen bryr sig.

Ska på julfest på fredag, och kom på att jag spanat in klänningar på nätet. Men det kändes lite sista-minuten att klicka hem. Det måste ju gå att hitta på stan i Härnta tänkte jag! Efter tre vändor på H&M, Åhléns,  Lindex och en annan butik, då jag vände ut och in på sortimentet kom jag fram till att inte fanns något alls jag ville ha. Någon form av outfit köpte jag sedan motvilligt och förbannade mig själv för dålig framförhållning och för att jag nu inte ens har ett kjoltyg att svepa om mig.