Hade besök av brorsonen (+de vuxna oxå) i helgen. Trodde att jag skulle få megababy-cravingz. Men faktiskt inte! Gosigt med tjocka lår, små tår och famnhäng förvisso. De är ju himla söta bebbar, men så är mina "storbarn" oxå. Det känns ofta som att tillvaron sådan som den är idag är ungefär vad vi kan hantera utan att braka samman. Och så är jag evinnerligt tacksam över det jag har.
Jo, och en grej till - den här mamman behöver mer skönhetssömn än 0-åringar erbjuder. Små kusinbebisar är därför perfa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar