Ungefär så går min träning. Jag orkar inte.nu. Tänker att jag ska hurta till mig, men när det kommer till kritan och kroppen ska pressas in i sportbh:n så bah näääee. Jag vet att man får mer ork av att träna, att jag behöver det, att det ligger något pinigt i att äta chips och inte träna. Men ändå gör jag det inte. Jag hotar mig själv, försöker muta, skäller, deppar, påminner mig om hur kul jag brukar tycka att det är, men inte f-n får jag ändan ur. När jag väl tänker nu, nu gör jag det bara, så bangar jag ur och drar ett varv med dammsugaren i stället. Tänker att jag är för otränad för att börja. Att det är trist att gå själv. Och så det dåliga samvetet varje månad när autogirobetalningen för min s.k. träning dras. Åh vad patetiskt alltihopa. Måste hitta orken att förändra.
Jag tänker mig att om jag skriver detta, så måste jag? Att det är bekännelsen om min sämsthet som blir droppen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar