Jag har tidigare trott att gravida kvinnor befinner sig i något övermänskligt och heligt tillstånd. Tänka sig vad förvånad jag blev över alla diverse krämpor som drabbar en i detta välsignade stadium, t.ex. så har jag ju kräkts mig igenom de första fyra månaderna av båda graviditeter.
Nu knaprar jag järntabletter för kung och fosterland. Helt plötsligt, gärna i de mest viktiga situationer på jobbet, så mullrar magen som om självaste Storsjö-odjuret fångats in i kalaskulan. Pruttig OCH i ett välsignat tillstånd rimmar inte helt klockrent.
Men vad gör man inte?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar