nu tar vi oss an hösten

För ovanlighetens skull, en bild på mamma M (med förebrående min).

Sötnosarna.

Fullpackad strand med alldeles för höga vågor för småglin.

Krokodil, enligt egen utsago.

Vem är mest fotogenique? Turkisk mat är asgod, sa det alltid hungriga preggot.

Bara för att.

Nu är vi hemma igen!

Det har varit väldigt trevligt, varmt som attan men otroligt avslappnat och mysipysigt. Jag är förvånad över hur smidigt resan gick. Att flyga var ju förstås lite bökigt, men lillen var förvånansvärt nöjd. Han klättrade upp och ner på mamma (och på stackars syskonet i magen) och vi klarade resorna utan godismutor (kakor och läsk gills inte).

Hotellet var fint, fräscht och till och med någorlunda stylish. Man behöver ha ett trevligt hotellrum när man vistas där så mycket. Lillen sov i en enkelsäng, och trillade bara ur tre gånger;) Men jag hade lagt filtar och annat runt så han landade mjukt och klättrade tyst upp igen på egen hand.

Vi hade ju all-inclusive på hotellet, så det blev mest att vi åt där. God turkisk mat! Men måltiderna var lite stressiga ibland. Lillen äter klart på fem minuter och sen säger han bestämt nu går vi! Matro någon? Ibland funkade det att muta med melon. Och ibland med sliskig efterrätt. Sockerdetox börjar... Nu...

Barnpoolen var hängstället nummer ett om dagarna. Lillen arbetade hårt med att tömma bassängen, men fasen om de inte fyllde på den varje kväll?! Hårt jobb i vart fall. Stranden var dessvärre inte lika barnvänlig. Stora vågor, brännhet sand och fimpar. Men det är något visst med havet ändå, speciellt då det är 28 grader i vattnet.

Och Alanya? Njae. Stånd med plagiatskit och påstridiga försäljare, massor med tyska turister, turister överhuvudtaget (med svanktatueringar/tribals, playboybikinis och så turistbarn med magdansoutfits och håret flätat av kvinna på stranden). Lekledarna på hotellet studsade runt som kaniner, flörtade med gästerna och försökte engagera alla i dart ideligen. Som en vanlig turistort helt enkelt.

Men! Det fanns mysiga caféer, särskilt en glassbar som hade otroligt god glass. Och alla var så gulliga mot lillplupp. Hans runda kinder fick sig ständigt ett nyp av tanter och farbröder (för lillen är alla vuxna tant/farbror vilket han gärna gastar högt). Man kunde verkligen bara slappna av och skrota runt på hotellet med badkläderna på för jämnan. Vi är utvilade och glada. Men inte bruna. Inte 2/3 av familjen. Lillen och jag tar nämligen det säkra före det osäkra - solskyddsfaktor 50.