av egoistiska skäl

Varm barnahy, snoriga näsor
jag drar mina fingrar genom rufskalufs
smeker små runda vintertorra kinder
stryker med tummen över ögonbryn
pussar den äldre sakta och håller läpparna mot kinden utan att smacka
så han inte märker och illtjuter av ilska
jag läser bok med barn i famn
så att jag kan svepa armarna runt om och krama obemärkt
jag håller i hand när vi går för att borsta tänder
för att byta blöja eller hämta vinterkängor
jag tar igen för allt som varit
för otrygghet och för själatumult
för ältande och bedrövelse
jag bär omkring för kroppsvärmen
och känner ro i att inte vara ensam
i att vara behövd och skapa barndom
som är så trygg att den inte märks
lyckan i att vara behövd, att ha dem nära
att höra någon ropa mamma och vara mamman ropet avser
ni mina
jag har er också för min egen skull
för att skapa något nytt