natt tre

Klockan är 19.00 och lillen har somnat. Snabba puckar. Han grinade när jag satte ner honom i sängen och han insåg att det inte fanns någon återvändo. I typ 2 minuter. Vi är vana vid evighetslånga nattningar, halva nätter fyllda av skrik, panik och osov, vilket gjorde att 2 minuter kändes som en ljuvlig fjärt i rymden.

Nog om sömn (hur stort topic det än må vara hos lilla familia) - jag vill ha vårkläder! Om det inte vore mest snö (132 cm!) i hela Sverige här (och om huset slutade sluka alla pengarna) så skulle jag gärna beställa ett par utsvängda bralls. Hojta om ni ser ett par svarta fin-flares på stan!

Bild från Asos

det fanns latte

Här i Härnta finns ingen brunch, men väl ett kondis som serverar smörgåsar från kl.09 på lördagar. Det fick duga tyckte mamma M, en måste ju komma ut ur huset ibland. Där fikade vi tekakor, med ett gäng skräniga byggjobbare imorse. Inte riktigt samma som Stockholmsbruncher, nein.

Imorgon får vi besök av pappa K's bror+fruga+vovvar.

say what natt två

Ikväll somnade lillplupp på 10 minuter! Han grinade i max 5. Men herregud, är detta sant? Varför har vi inte lärt gossen att somna själv tidigare?! Jag ser ut som ett livs levande frågetecken. Den där Berndt, vilken snubbe alltså. Han borde på Nobels Bebispris.

Nu blir det godis och film i soffan. Det har varit en toppenvecka på nya jobbet. Idag fick vi marängsviss!

natt ett

Nu kör vi fem-minutersmetoden, i skrivande stund är vi inne på 47 minuters skrikande. Envise A har i ren ilska kastat ut nallen och strumporna ett antal gånger. Snoret rinner och gråten är hes.

Man känner sig inte godhjärtad och ömsint som förälder, men vi ska stå på oss. Vi kan inte fortsätta leva utan sömn. Nu har det tystnat därinne, hoppas han knoppat in.

55 min - och han sover! Victory at last! För första gången på ett år har han somnat själv, utan att ligga i famnen, med nallen bredvid sig. Två lättade päron sitter i soffan.

choklad gör en glad

Kladdkakemuffins är dagens höjdpunkt hos lilla familjen. Det är inte på tal om att försöka ta sig ut från huset idag, snöstormen Siw är på besök igen. Lord, vilken vinter! Man får bruka alla sina krafter för att inte gå under av kyla, mörker och tristess i år. Happy thoughts, och choklad, lalalala!

Vi klättrade upp på vinden idag, och upptäckte att det finns (ytterligare en våning!) en sisådär 85 kvm som skulle kunna bli ett fantastiskt rum (om man fann en kista med guldmynt vid regnbågens rand), med fönster i taket och fina takbjälkar. Nu behöver vi ju inte inreda vinden, det finns tillräckligt med plats i vårt hus ändå. Två våningar, källare och ett gårdshus kan man ju tycka räcker åt 2,5 människor. Om vi inte skaffar 7 barn till. Då måste vi inreda en till våning för att rymma alla små människor. Hmm, det låter jobbigt. Inte renoveringen då, för det får en ROT-gubbe göra, utan de sju barna - det låter som en helskottas massa blöjor och vakennätter bara för att få en schyrrig vind...

Men vi skriver upp det som projekt nummer 117 på listan. Vårt hus har ju hur mycket renoveringspotential som helst!

med tom blick

Det känns som jag har kraschlandat i verkliga världen, den där man jobbar och ska orka allt runtomkring också. Det tar på krafterna att börja på nytt jobb och vara vaken halva nätterna (ja, A sover fortfarande crap-igt). Idag skulle jag ha dött av utmattning om inte vi hade fått fint middagsbesök av väninnan M. Ett glas rött, god mat och lite glass senare så är jag snäppet mindre apatisk och definitivt gladare.

Imorgon är det underbart nog ledigt och hemma med pappa K och goseknos A som är på tapeten (vänligen observera ordvitsen). Då ska det renoveras järnet. Sa jag ledigt? Haha, den var bra. A's rum måste vi få ordning på juh. I vårt rum får han snart inte bo längre som han gastar.

sockerbitar

Bild från Broarne

Finaste Becca läser inte bara min blogg (eller så är hon synsk), hon är superdupersöt också! Fick en fin sockerskål i inflyttningspresent, som pryder fönsterbrädan i köket. Pip Studio, sött som en sockervadd. Pappa K mumlade något om min faiblesse för det romantiska, men jag låtsades inget höra.

Thanks honeybun!

Lystring gott folk! Idag föddes en supertjusig liten snubbe i Stockholm. Grattis A och J till er fina son! En lekkamrat till A är ju strålande bra. Oh boy vad skoj med bebisar!

första dagen

Dagen i siffror

1 alldeles eget kontorsrum - med krukväxt, telefon och dator

2 koppar myndighetskaffe

30 (?) personer jag skakat hand med (utan att sprita händerna, snacka om dårskap)

7 tjocka rosa mappar med arbete som ropar mitt namn

0 mappar avklarade

0 koll på det mesta

2 fina killar som klarade dagen hemma galant

Imorse förklarade jag sakta för lillplupp att mamma är pappa nu, och pappa är mamma. Solklart.

home sweet snow

Hemma i Härnta och snö upp till stjärten. Vi funderade på att bara köpa ett nytt hus, för det var så mycket att skotta så vi inte kunde köra in på uppfarten ens. Men sen kom vi på att det var söndag och mäklarna har stängt.

Även om vårkatalogerna börjar dimpa ner (dock inte i vår brevlåda som brevis vägrat att stoppa post i pga den meterhöga snövallen framför), så känns våren låååångt bort. Minst ljusår.

Imorgon börjar mamma M på el nuevo trabajo. Skjortan och de svarta seriösa brallorna är framgrävda ur garderoben och hänger redo; och blöjor, extrabrallor i storlek 80 och diverse plastleksaker är bortplockade ur handväskan. Vill inte gärna att en neongrön låtsasmobil börjar plinga för fulla muggar första dagen. Pirrigt!

(Pappa K låter bestämt hälsa att han inte över sin döda kropp kommer att ta över bloggandet, trots att man kan tycka att han borde dra sitt strå... Jag har iallafall bett honom att ta ett foto på en sockerskål som jag vill visa upp, i dagsljus, får se imorgon om han hörsammat kravet).

2011

Igår var en finfin dag. Först fick vi äntligen gosa med lilla tjejkusinen J - det senaste tillskottet i barnaskaran. Hon var alldeles bedårande och alldeles knasigt liten. Det är galet vad små de är när di kommer! Knappt så att de finns ens.

Idag är vi sega råttor efter en trevlig middag med goa vänner, fast det är inte vännerna som tröttat ut oss förstås! Evigheters evigheter tog det att ta sig hem i Stockholmsnatten och nyårskaoset igår, men till slut landade vi sängen.

Lillen visar ingen nåd, det är fullt ös i ottan, trots att man gärna skulle ta sig en redig sovmorgon. Icke Nicke, upp och leka. Oki doki... Imorgon går Focusen norrut igen.