höstlov

har vi inte. Men barnens moster och kusin är här och hänger så det går i ett galet tempo med tre vuxna och tre småttingar på 75 kvadrat. Jag tar min tillflykt till jobbet där jag med moderlig och öm blick tittar på familjefotot och dricker kaffe till ljudet av ingenting.

Nästa vecka är det semester-dags. Pappa K kör ned med barnen till Stockholm i helgen redan, en annan måste jobba måndag och tisdag först. Men sen! 

Lillskruttan har tagit sina första stapplande steg, tre-fyra stycken utan stöd. Modig tjej, för så pass stadig är hon inte, och hon druttar på huvudet örton gånger om dagen. Friskt vågat hälften blåslaget?

vintertid

Vi kom på efter att barnen lagt sig igår att det var dags att vrida tillbaka klockan. Attans att vi inte hann meddela barnen att de fick sova en timme längre idag! Verkligen en himla otur, för de vaknade lite tidigare än vanligt, vilket gjorde att vi enligt ny tid har varit vakna sedan kl.04.50. Hardcore.

Så här sitter jag och googlar underställ i ull och nätletar julklappar.

trevlig älg

Har varit borta på planeringsdagar med jobbet och ätit älglasagne, älgskav, älgstek , älgwok osv. Och planerat och planerat. Och druckit vin, kacklat och gått tipsrunda. 

Riktigt kallt blev det under tiden jag var borta och nu ligger snön på backen. Inte tror jag väl att den ligger kvar. Eller? Näe...? 

Härligt att vara hemma hos familjen. Vi har mysmaxat ikväll med köpepizza, sagoläsning och bad med lilla gosbebben. Definitivt hemma bäst.

talets gåva

Möts i dörröppningen av en kort snubbe som säger: - Stopp du värdefulla! Jag är en riddare.

Även om jag misstänker att A förstår ungefär femtio procent av vad han själv säger, så är det min favvo i hela vida världen att konversera med det där barnet. I sanningens namn blir jag helt till mig och måste torka en tår ur ögat när han säger något klokt. 

Just nu är han dock inne en period av stamning. Det var samma sak i somras. Lite besvärligt att det tar en kvart att avsluta meningar, men förra gången försvann det bara av sig självt efter en period. Och det lär det ju göra igen så vi väntar tålmodigt. De har sina mysko faser de små liven.

oinspirerad

till annat än jobb och barnen. Men det kan ju gott räcka såhär i höstmörkret.

floskler

Kärleken övervinner allt - verkligen? Tsunamis? Otrohet? Pilgiftsgrodor? Döden?

Carpe diem/lev varje dag som om den vore den sista - nämen, då tar jag och äter wienerbröd till frulle, ett glas rosé till och struntar i att gå till jobbet imorgon. Fångar skiten ur måndag morgon helt enkelt. 

Goes around, comes around. Kan man ju önska sig. 

Den som gråter, gråter oftast inte för att den är svag, utan för att den varit stark för länge. Och så finns det de som mest bara gråter. 

Det är en dag imorgon också. Troligtvis är det ju det. Och så är det en dag i övermorgon också. Åh hej, det var ju en dag i går också!

middag på tu man hand

Dejten igår gick galant. Vi gick till stadens tjusigaste restaurang och avnjöt exceptionellt god mat i ensamhet. Ja. Ensamhet. En lördag och restaurangen var helt tom hela kvällen. Alltså, denna stad, my gawd vilka besvikelser den kan leverera. Nog för att vi trivs i varandras sällskap, men trevligt att se lite andra människor när man väl tar sig ut på lokal. Nåväl, maten var grym.

Barnvakter och barn hade också en trevlig kväll. De käkade tacos och lillplupp såg till att ingen åt eller drack i soffan. Han gav även råd kring hur man skulle hantera ett bajskalas som den minsta lilla ställde till med. Han är en man av ordning.

Ingen bio blev det efter middagen. I stället spelade vi TP med barnvakterna halva natten efter att barnen somnat. 

Fina vänner.

hör ni?

Nej, just det. För de sover.

praliner

för att jag förtjänar't efter en veckas arbetande med tokförkylning.

Tänka sig att fem stycken arbetskamrater ska passa barnen så att maken och jag får gå på dejt imorgon. Har jag sagt att jag har sjukt bra arbetskamrater? Eller alla fem kanske inte passar aktivt, en hävdade att han passar de andra barnvakterna, och en annan att han är ansvarig för matlagningen. 

Hur som haver, barnen lär storkna av all uppmärksamhet och mängderna bus.

tgit

Nu är jag trött på denna vecka. Ungar som bråkar vid nattning, disk som aldrig tar slut och ett huvud som mest producerar snor på jobbet. 

Allt har ju inte varit så illa alls egentligen, men skönt ändå att få bryta av med helg.