gps-tanten

Man vet att man åkt mycket bil i sommar när 2,5-åringen säger - kör 170 meter,  sedan sväng vänster - om och om igen.

lite varstans

hittar man denna gympa-pingla. Och plötsligt - duns, följt av ooouuuäää- så har hon ramlat från sittande och slagit i huvudknoppen.

sista helgen i juli

Besök på Nickebo sommargård med gästerna i lördags och idag badstranden. Och nu ska barnen bada i varsin balja på balkongen. Imorgon är sommarlovet lite halvt slut, även om det är ett par veckor kvar innan jobb.

Åh sommar är så bäst. 

lies oh the filthy lies

Föräldrar ljuger för sina barn. Kanske inte alla. Äh, jag tror nog att alla gör det ibland. Typ om att glassen är slut, fast det finns kvar i frysen. Eller att tomten finns. Eller att tandtrollen kommer om man inte borstar tänderna. Eller att frukt är godis.

Men det är inte alltid helt lätt att vara en ljugpotta. Vi har bestämt att lillplupp ska sluta med napp i sommar och att vi skulle lämna napparna till katterna på Skansen. Bara det att vi inte åkte till Skansen, utan till Kolmården. Hmm. Lillplupp vill bara ge dem till katterna. Så vi har enats om att vi ska lägga napparna i en påse i trädgården - till skogskatterna, som i retur ska lämna ett paket till honom.

Inga konstigheter. Men vi kan tyvärr inte stanna och vänta på att katterna ska komma ut ur skogen och genomföra utbytet. Det är nämligen jätteblyga katter.

Det var lättare att ljuga innan han började frågar varför om allt.

tut tut

Just innan jag ska börja jobba igen och mitt i flytten har jag bokat in en körkortsintensivkurs. På tiden. Det här projektet påbörjades ju för ett tag sedan, som ni kanske minns, för att rinna ut i sanden på grund av bl.a. ointresse, gravidillamående, körnervositet, tidsbrist och säkerligen en rad andra dåliga ursäkter. 

Slut på tramsandet - nu har jag både uppkörning och teoriprov inbokade efter en lång rad av körlektioner med start på måndag.

Så himla ledsamt att lillplupp tror att mammor inte kan köra bil. Förhoppningsvis ändring på det inom kort.

Önska mig lycka till. Det behövs!

we meet again

Vid varje flytt suckar jag uppgivet när jag viker upp kartong efter kartong och trycker ned våra ägodelar. Nog för att man vänjer sig vid att flacka runt, men skojigare göromål än att rulla in porslin i gamla DN kan jag tänka mig.

I nästnästa hem vill jag bo flera år allra minst. 

Nu ska maken mixa ihop smultron- och jordgubbsdaiquiris (från trädgården) till oss och våra gäster. Har syster med sambo och barn på besök. 

bordet väck

Det visade sig att personer som av misstag råkat förstöra sitt furumatbord hemma med ett felaktigt lack vill ha ett likadant furubord igen. Där ser man. Och Blocket förde oss samman.

Slit det med hälsan furu-lovers. 

smitingens havsbad

Picnic-middag på stranden. Himla tjusigt, ser ut som utomlands, men med gåshud, granskog och snålblåst.

min pt och jag

Cyklade med lillplupp på pakethållaren igår. Han gastade uppmaningar hela åkturen. Kör fortare mamma! Fortare! Nej, inte stå upp, sätt dig ned och cykla! Akta, du kör ihjäl dig (?). Har du det bra där framme mamma?

Snart hojjar jag ned till frissan, ensam. Dags för klipp och färg av kalufsen. 

Pling pling!

bort möbler bort

Försöker sälja av lite saker på Blocket, men inga köpare har nappat ännu. Den här soffan borde ju gå att bli av med, tycker jag.

Men matbordet och hörnskåpet i furu har jag blygsamma förhoppningar kring. Tänker såhär - vem vill ha saker i furu? Jo äldre människor. Behöver de fler saker i furu? Nej då, de har tillräckligt. Slutsatsen blir då att marknaden synes mättad. Men man vet aldrig.